Idag blir Pytte stor. Idag uppnår Pytte den ädla åldern  25 år.

Det är nu vuxenlivet börjar, nu måste man skärpa sig, vara seriös och sluta leka. Fast...det kommer aldrig hända, jag skall skärpa mig, jag skall vara seriös, men jag tänker inte sluta leka. Aldrig! 

Ville bara meddela att Lilla Q har rätt, att tro på Smhi är som att tro på tomten. Någon timme efter föregående meddelande skrevs sprack himmeln upp och solen kom fram. Härligt!

Hur kan vädret ändras så snabbt?

Igår var det 20 grader varmt och strålande sol, idag är det jämngrått och regnigt. Litar man på SMHI så skall detta väder hålla i sig till i alla fall lördag.

Fast...att tro på SMHI är som att tro på tomten säger Lilla Q, kanske det är så. 

Saker som gör mig glad.

Det fantastiska vädret

Den söta pojken som sade "Hallå Kexet" till mig när jag gick förbi

Det faktum att jag lyckats läsa nästan alla sidor jag skall

Jag har inte snusat nikotin på en vecka

En annan rolig grej är alla Gotlänningar som hittat till Skåne. Sprang på en gammal klasskamrat från Fårösundsskolan i Lund här om dagen. Idag sprang jag på en från Gotlandsgänget också. Gotlänningarna börjar ta över!  

Vissa dagar är det skönt att bara göra precis som man känner. Igår var en sådan dag, då dansade jag vals på Värnhemstorget och hoppsade på övergångsställena. Jag kände mig som ett barn, genomlycklig och lättroad.

Idag är också en sådan dag, jag skall ha många sådana dagar,  det gör mig glad och lycklig. Har dessutom lagt mig till med att brista ut i sång lite då och då.

Hösten är fantastisk! 

Idag fick jag uppleva något mycket märkligt. Jag och min vän L åkte ut till Kirseberg för att besöka Emmaus Björkå. Jag har bara åkt buss genom Kirseberg förut och aldrig direkt reflekterat över stället. Det enda jag visste innan är att man brukade avrätta häxor där för länge sedan och att det numera finns både mentalsjukhus och fängelse där. Det låter onekligen inte som den trevligaste platsen på jorden. 

Det första jag får se när jag och L svänger in på gatan mot Kirsebergs C är något som liknar ett Irländskt värdshus, vid närmare titt är det en gammal restaurang som öppnade första gången 1900.  Vi cyklar vidare och jag kikar upp i en av gränderna, som ser exakt ut som vilken gränd som helst i Visby innerstad, komplett med kullersten, rosor och små söta hus. Strax innan vår slutdestination cyklar vi förbi kyrkan, som ser ut att kunna vara placerad var som helst i Grekland, Turkiet eller Italien.

Senare på vägen hem cyklar vi förbi en charmig liten Italiensk restaurang, ett tag kändes det verkligen som om jag var tillbaka i Italien.

Med andra ord, Kirseberg är mycket mer än vad man tror, och jag är nyfiken på mer! 

Idag är det sommar igen. Idag har jag ätit glass, cyklat med bara armar och gått barfota. Det är varmt ute!

Inte då. Ingen dysterhet här, i alla fall inte nu längre.

Ibland händer ju saker i ens liv som får en att tänka till lite extra, människor i ens närhet gör en orolig och man blir temporärt deprimerad. Jag fick här om dagen uppleva oro och hjälplöshet. Ibland kan man inte nå fram, ibland kan man bara vänta och hoppas. Jag väntar och hoppas fortfarande, känner mig fortfarande orolig och hjälplös, men jag är inte längre dyster.